Jag är med i en bokcirkel på biblioteket. (Sist vi sågs diskuterade vi Bitterfittan - Maria Sveland; någon gillade den inte för hon kände inte igen sig och någon annan gillade den inte för hon kände igen sig. Kanske är det så att det är en bok som är svår att gilla. Har man inte gjort en feministisk analys innan är den svår att gilla, för antingen ser man inte och vägrar hålla med om den patriarkala strukturen=dålig bok. Eller så har man inte sett det förr och blir nu medveten, vilket är omskakande och man blir ledsen, förbannad, rentav bitter=dålig bok. Eller så har man en feministisk analys, och blir besviken över att hon anpassar sig en manlig norm, för varför ska hon jobba, sköta hem och ta hand om barn?, varför är det hennes längtan?, den västerländska kvinnan är såå lurad, som tror att feminism och kvinnlighet är att vara kvinna och man, istället för att bejaka sig själv. Jag blev besviken över att hon lät sig vara så utelämnad och förbannat ensam i sin mammaroll, varför inte berätta på BVC hur det känns, varför inte tillåta sig känna och vara i lugn och ro med sitt barn, och var var alla kompisar? Familj? Att stänga in sig i en tvåsamhet tycker inte jag är feminism, inte heller sunt...för nån....Oj nu började det handla mer om Bitterfittan än Pojken i randig pyjamas...som jag egentligen skulle skriva om.....så det får bli ett annat inlägg..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar