torsdag 4 augusti 2011

Jag finns av Maja-Maria Henriksson

Johanna är 14 år. Sedan länge blir hon misshandlad av sin mamma. I skolan blir hon också psykiskt och fysiskt misshandlad av en kille, när övriga skolan ser på eller tittar åt ett annat håll. Hennes ventil är en skrivbok och hennes yngre bror, som ser Johanna för vem hon är. Berättelsen bygger på Maja-Marias egna erfarenheter.


Bra och läsvärd, sista sidan tårfylldes mina ögon.

onsdag 3 augusti 2011

Den blodiga handen av Charles Butler

I morse hittade jag en bok på bussen. Eftersom den såg välläst ut tänkte jag att den nog var bra.
Och spännnade var den... (hann inte läsa ut de två sista kapitlen på bussen så jag blev tvungen att ta med den), men... för läskigt utflippad för min smak. En Frankensteinberättelse, som får en att tänka på modern genteknik, etik, transplantationer, forskning och var vi är på väg.


Justin Case av Meg Rosoff

Helt speciell bok! Har aldrig läst något som påminner om den faktiskt. Tyckte inte alls om den...först. Men har svårt att få den ur huvudet.
Handlar om David, eller snarare Justin. David försöker undkomma ödet och byter namn från David Case till Just_in Case. Men finns ödet, kan man väl inte fly det, vad man än tar sig för, eller? Justin försöker i alla fall med ny stil, bli mer sportig och springa från ödet. Han tror att om han hänger med en tjej då förblir han trygg. Men vad händer om man förlitar sig så till andra personer, utanför än själv? Hur väljer, styr vi vårt öde? Fortsätter man att tänka på det blir man knäpp. Lika knäpp som Justin, eller var det David?

14 år till salu av Caroline Engvall

Det här är en fruktansvärt hemsk och sann berättelse. Caroline har skrivit den tillsammans med Tessan. Det är Tessan som har varit utsatt för allt, som börjar med en våldtäkt och fortsätter i prostitution. Det är svårt även efter att ha läst hennes berättelse att förstå hur det kunde gå så. Boken är spännande och ibland finns även Tessans egna skrivna ord med. Men tyvärr är texten inte så välskriven och ofta upprepande. Men eftersom det är en så gripande berättelse funkar det i alla fall. Man vill ju läsa till slut för att se hur det ska gå för Tessan. Man vet ju att hon har kommit så långt som att skriva en bok om delar av sitt liv.