Förr eller senare exploderar jag av John Green

Just nu läser jag en av de absolut bästa böcker jag läst på mycket, mycket länge. Efter att ha läst bara några sidor i Förr eller senare exploderar jag var jag fast. Nu vill jag bara läsa vidare och det är högst irriterande att jag måste jobba idag. Jag vill ju stanna i den här fascinerande historien. Hur kan en bok som handlar om två cancersjuka ungdomar vara så fantastiskt bra??? Hazel Grace Lancaster och Augustus Waters träffar varandra i en stödgrupp för ungdomar som drabbats av cancer. Stödgruppen är deprimerande som fan och man skulle kunna tro att detta är en kletigt, sentimental, supersorglig historia som man snyftar sig igenom - men icke! Hittills har jag läst två tredjedelar av boken och här ryms inte bara sorg utan otroligt mycket glädje och humor. Framför allt är detta en bok man blir oerhört berörd av. LÄS DEN!

Delirium av Lauren Oliver

Lena Haloway är sjutton år och lever i ett samhälle där man anser att kärlek är en sjukdom. Forskarna har lyckats framställa ett fungerande botemedel och vanligtvis genomgår alla en behandling mot sjukdomen amor deliria nervosa ungefär när man fyller arton år. Då borrar sig forskarna in i ungdomarnas hjärna och tar bort förmågan att känna sorg, smärta och kärlek. Många människor är rädda för behandlingen, men inte Lena. Hon ser fram emot att bli en lugn och trygg person som inte kan drabbas av kärleken. Lenas mamma tog livet av sig eftersom att behandlingen inte bet på henne. Något sådant vill Lena absolut inte råka ut för. Kärleken är inte bara en sjukdom, utan också ett brott som man blir straffad för. Att detta är rätt har Lena aldrig tvivlat på - förrän nu. För nu har det ofattbara hänt - hon har blivit kär. Läste du och gillade Suzanne Collins böcker om Hungerspelen, då är chansen stor att du gillar den här boken. Förutom att den är romantisk är den ibland mycket spännande.

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs

Det här är en helt underbar bok som bara måste läsas. Det var de märkliga bilderna i boken som lockade mig först. Gamla bilder på ovanliga barn, konstiga bilder som man inte riktigt får grepp om. När jag sedan började läsa var den svår att lägga ifrån sig.

Under hela Jacobs uppväxt har hans farfar berättat underliga historier om barnhemmet där han växte upp. Han berättade om monster som jagade honom och om barnen på hemmet. Pojken som var osynlig, flickan som svävade i luften och syskonparet som var så starka att de kunde lyfta ett helt klippblock.  Han hade bilder som han brukade visa också. Det var inte konstigt att Jacob svalde historierna med hull och hår. När han blev äldre började han att tvivla på dem och när hans föräldrar talade om att berättelserna inte var sanna blev han besviken på sin älskade farfar. Nu är han 16 år och hans farfar börjar bli gammal och förvirrad, han ringer till Jacob och skriker på hjälp och att monstren har hittat honom. Jacob skyndar hem till honom och hittar honom död i skogen bakom huset. Han tycker sig se skymten av något men är inte säker.
Jacob vill hitta huset som hans farfar har berättat så mycket om. Föräldrarna säger nej först men när Jacobs psykolog uppmuntrar det hela åker pappan och Jacob till ön utanför Irland. Han hittar huset men det blir en stor besvikelse då det är helt förfallet och tomt. Men i ett rum hittar han ännu fler foton. Dessutom visar det sig att huset inte riktigt är så övergivet som det först verkar...