”En sommarkväll
rusar Michael Greenbergs dotter Sally ut i trafiken på Manhattan, helt
övertygad om att hon har kosmisk insikt och kan stoppa bilarna. Det maniska
anfallet drabbar utan förvarning, plötsligt är Michaels dotter en främling för
honom. På några dagar förvandlas deras gemensamma liv till ett kaos av oro,
smärtsamma skuldkänslor och sluten psykiatrisk vård.”
Det här är en sann historia skrivet av pappan Michael som berättar om
sin oro och sin rädsla när hans 15 åriga dotter Sally drabbas av en psykos. Hans lilla flicka, inte
kunde väl hon vara psykiskt sjuk? Inte hör väl hon, hans vackra och intensiva
flicka, hemma bland dårarna? Sedan kommer skuldkänslorna, är det mitt fel att
hon är sjuk? Fanns det signaler, varför såg jag dem inte? Frågorna är många. I sin berättelse
ger pappan en varm och kärleksfull beskrivning av hur det kan vara när man som
förälder ser sitt barn drabbas av en psykisk sjukdom, och man står där helt
maktlös och förvirrad. Skammen som också finns där, vad säger man till
omgivningen som frågar?Det är både en vacker och sorgsen bok, full av kärleksförklaringar till dottern. Jag var tvungen att lägga ifrån mig den ibland när känslorna blev för mycket. Han skriver så naket och döljer inget av de jobbiga eller obehagliga känslor och upplevelser som drabbar både dottern, han själv och resten av familj och vänner. Mycket läsvärd!