Det här är en gripande berättelse om 16-åriga Ombeni som kommer som flykting till Sverige. Hon har svårt att anpassa sig till det kalla klimatet och människorna runtomkring och känner sig väldigt ensam. Svåra mardrömmar förföljer henne om upplevelserna i Kongo, om våldet och våldtäkterna och förlusten av familjen. Vi får följa det som hände i Kongo och hur Ombeni till slut lyckas fly från allt det hemska och hur hon hamnar i Sverige.
Christina Wahldén är kriminalreporter och har varit i Kongo två gånger där hon träffat kvinnor och flickor som berättat om sina livsöden. Kriget i Kongo började 1998 och har krävt mer än 5 miljoner människors liv. Olika väpnade grupper förföljer och terroriserar människorna i byarna och kvinnor och flickor är värst utsatta. För oss som aldrig har upplevt krig på nära håll är det vi läser ofattbart, men tänkvärt. Vad bra vi har det här i Sverige:)
torsdag 2 december 2010
onsdag 1 december 2010
Värsta brorsan av Cilla Naumann
En bok jag håller på att läsa nu är Cilla Naummans "Värsta brorsan".
Jag gillar verkligen språket i boken. Man kan tro att det handlar om två helt vanliga brorsor. Men vad är "vanligt" egentligen. Alla är vi ju speciella.
Det handlar också om att vara lillebror. Att alltid vara yngst i en familj. Om att känna att man kommer efter. För hur kul är det när brorsan når moppeålder och är den som först får moppe, blir först med allt kul och själv mååste man vänta.
Jag gillar verkligen språket i boken. Man kan tro att det handlar om två helt vanliga brorsor. Men vad är "vanligt" egentligen. Alla är vi ju speciella.
Det handlar också om att vara lillebror. Att alltid vara yngst i en familj. Om att känna att man kommer efter. För hur kul är det när brorsan når moppeålder och är den som först får moppe, blir först med allt kul och själv mååste man vänta.
Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld
Blod, blod, blod. Denna bok är verkligen full av blod och känslor. Som att åka bergodalbana. Upp och ner, igen och igen och man kan hoppas att det blir mest upp i slutändan.
Börjar i alla fall med en avsågad tumme. Någonstans mitt i en hammare i huvet. Och så det där mejlet, ett sånt som man vill slippa läsa.
Även om det är mycket som är jobbigt att läsa, är boken faktiskt fanatstiskt rolig. Så läs den. Gråt och skratta! Åk känslobergodalbanan! Häng med!
Jenny fick Augustpriset i höstas för boken. Om nån bryr sig. För pris eller ej, är det en bra bok!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)