Blod, blod, blod. Denna bok är verkligen full av blod och känslor. Som att åka bergodalbana. Upp och ner, igen och igen och man kan hoppas att det blir mest upp i slutändan.
Börjar i alla fall med en avsågad tumme. Någonstans mitt i en hammare i huvet. Och så det där mejlet, ett sånt som man vill slippa läsa.
Även om det är mycket som är jobbigt att läsa, är boken faktiskt fanatstiskt rolig. Så läs den. Gråt och skratta! Åk känslobergodalbanan! Häng med!
Jenny fick Augustpriset i höstas för boken. Om nån bryr sig. För pris eller ej, är det en bra bok!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar