Ge mig arsenik av Klara Krantz

"Det är jag som är Elsa Jansson. Det är jag som är ett geni". Så skriver Elisabeth i sin nyinköpta, sammetsröda panterbok. Nu är det dags att lämna dagboksskrivandet och istället författa debutromanen. Skrivandet hjälper Elisabeth att orka ta sig igenom de sista veckorna i nian. På rasterna sitter hon ofta i fönsternischen, högst upp i Sävbyskolans trapphus, och lyssnar på musik. Vissa dagar orkar hon inte gå dit. Då stannar hon hemma i sängen eller sitter i saccosäcken och skriver. På nätterna händer det att hon trampar runt på asfaltgatorna och återvänder till platser som hon saknar. Det här är en bok om ensamhet, vänskap, kärlek, svek och om att hitta sig själv. Vad gör man när ens tvillingsjäl inte vill veta av en längre?

Tur gånger tre av Sheila Turnage

Mo hittas, liksom Moses, uppsköljd på en flodstrand efter en svår storm. Ingen vet vem som är hennes mamma. Översten som råkade ut för en bilolycka och förlorade minnet i samma storm tar hand om lilla Mo. Hon växer upp i den lilla staden Tupelo Landing, där alla känner alla, med Översten och Miss Lana. Mo vet att de inte är hennes riktiga föräldrar och hon gör allt för att hitta sin mamma. Hon har kastat i hundratals flaskposter för att floden ska ta hennes meddelanden till hennes mamma. Annars trivs hon med sitt liv i den lilla staden och människorna runt om henne. Men en dag kliver Kriminalassistenten Joe Starr in på fiket som Miss Lana och Översten driver och då förändras allt. Först så sker ett mord och sedan blir Mos bästa vän Dale misstänkt för mordet. De två bestämmer sig för att luska lite på egen hand och nu kommer många hemligheter upp till ytan.
 En riktig sträckläsare, skriven med humor och spänning. Jag tyckte om inblicken jag fick av livet i den amerikanska södern. Jag hoppas att det blir en fortsättning.