När Torvi var sex år flyttade han och hans mamma från Island till Sverige. Det var meningen att hans pappa också skulle komma, men så blev det inte. Torvi väntade och längtade men till slut gav han upp. Förstod att pappan aldrig skulle komma, lika lite som att de skulle flytta hem igen. Aldrig mer hörde pappa eller farmor av sig. Nu är det juli 2010 och Torvi sitter på Arlanda och väntar på planet till Reykjavik. Det har gått åtta år sedan han flyttade och nu är han på väg till pappas begravning. Är han ledsen? Det borde han ju vara. Men han vet inte riktigt, vet bara att han måste göra den här resan. Det blir en resa både tillbaka till barndomen och in i vuxenlivet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar