Ett inslag om bokomslag

Trots att jag arbetar på ett bibliotek och dagligen druknar i böcker kan jag fortfarande tycka det det är kul att låna hem en trave böcker. Annars brukar det vara så att man bli ganska trött på det man arbetar med, det är ju inte så att städerskan ser fram emot att komma hem och städa lägenheten efter att ha skurat golvet hela dagen eller att studenten är ivrig på att få komma hem och plugga till provet när hon mer eller mindre halvsovit sig igenom sjuttielva lektioner. Kanske min iver att att läsa böcker beror på att jag inte får/hinner göra det på biblioteket. Men genast när man ska sätta sig ner för att läsa uppstår ett (lyx)problem, vilken av dessa högst spännande böcker ska jag läsa?

Ser spännande ut, den lånar jag!

Förr i tiden såg ju i princip alla böcker likadana ut(läs: lika tråkiga ut), ingen bild på framsidan och ingen baksidetext som berättade vad boken handlade om. Då var det säkert mer chansartat ifall boken var bra. Hmm... ska jag välja den här askgrå boken av någon Ivar Lo-Johansson eller den röda boken av någon Moa Martinsson? Idag läggs nästan lika mycket kraft på bokomslaget som på innehållet kan jag tycka ibland. Ju flashigare omslag desto bättre tänker säkert bokförlagen. Oftast brukar iaf jag gå på idén att om snyggt omslag = bra bok, men skenet kan ibland bra. Intressant i sammanhanget är att omslaget till en bok kan vara helt olika beroende på vilket land den släpps i. Nedanstående bilder är samma bok fast på olika språk, vilken av dem skulle du vilja helst läsa? (Italien, Brasilien och Sverige)